Toppen kväll, längtar & hemresa

Här sitter jag och Emelie på sängkanten och tittar på nu våra full packade väskor. Vi har en härlig känsla samtidigt som det faktiskt nu känns lite tråkigt. Nog för att vi har haft hemlängtan till våra nära och kära, och att maten här smakar skit och man vill hem till den svenska husmanskosten. Men den här resan har verkligen blivit ett minne för livet. Jag och Emelie sitter här och pratar om alla underbara människor vi har träffat. Vi har verkligen fått många nya vänner runt om i världen som har gjort denna resa så pass bra som den faktiskt har varit. Jag tror inte att denna resa skulle vara detsamma om vi inte hade träffat dessa människor. Praktiken har självklart varit toppen också. Vi kanske inte har lärt oss något nytt men hela upplevelsen har varit en lärorik tid. Att försöka prata med människor som inte förstår oss, att försöka få fram det man vill när barnen sprang runt som gala vilddjur, så som sagt hela resan har varit en lärdom mer. Igår var det sista kvällen här och den tog jag och Emelie vara på, vi gick ut för att träffa några nya människor från Götebrog vi träffade här om dagen, vi satte oss och pratade hela kvällen. Nu när jag sitter och skriver allt detta får man en konstig känsla, man blir faktiskt lite ledsen. Vi har träffat människor från Tyskland, Holland, England, Litauen (såklart) och Sverige, och dessa människor har verkligen förgyllt resan med mycket skratt och glada stunder. Så det känns lite ledsamt att behöva åka ifrån allt nytt man har varit med om, dock ska det bli himla skönt att komma hem till Sverige och sin egen säng. / Sara & Emelie

Nån, Emelie, jag, volontären Philipp från Tyskland

Jag, Glenn från Holland & Emelie

Hollands skönaste människor

Denna resa har verkligen förstärkt våran vänskap

Emelie & Litauras

Jag & lillkillen

Philipp & Nico  från Tyskland

Partyhattar & tårta

Idag var det våran sista dag på barnhemmet, lite trist faktiskt. Man kommer sakna dom små knottarna ganska rejält. När vi kom i morse kom chefen till mig och Emelie och ville prata med oss. Hon hade en hälsning från personalen på vångingen med de lite större barnen. De hade sagt att dom var super nöjda med oss två, tyckte att vi var jätte duktiga och trevliga tjejer, det värmde till i hjärtat må jag säga. Klart man blir glad över att höra att de är nöjda med våran insatts. Efter att vi fått höra de goda orden gick vi in till spädbarnsavdelningen och bjöd på tårta. Mycket uppskattat. Jag och Emelie fick ockå varsin jätte gullig nalle som en liten "hejdå" present. Den kommer verkligen förvaras! Det var även kalas för våran lilla Downi kille idag som fyllde ett år. Det blev mjuk kaka och ljus, alla barnen såg ut som små kladd krisar men det hör till. Efter att ha myst med alla barnen där gick vi till våningen med de lite äldre barnen. Vi alla fem bjöd dom på tårta. Rätt kul att vissa barn kände igen oss, jag möttes av en bamse kram av en liten kille :) Man blir otroligt glad utav det. Efter att ha fått massor av kramar och pussar tog vi "trådbussen" hem. Vi åt lunch och sedan gick jag och Emelie på en liten promenad till livets fönster. För er som inte vet vad det är ska jag förklara. Det är ett liten fönster med en korg i (se bilder) där man kan lägga sig barn, sedan ringer det en liten klocka någonstans och barnen blir upphissad. Vi tror att det är så att mammorna har längre tid på sig att ångra sig och ta tillbaka barnet än vad papporna är. Men har tidsgränsen gått tillhör barnet något utav barnhemmen. Det var våran dag det, får se vad det blir ikväll, sista kvällen vi kan hitta på någon för i morgon ska vi shoppa och packa :) / Sara & Emelie

Födelsedags barnet!

Livets fönser

Bilder från barnhemmet / Fia

Lite bilder från barnhemmet / Fia

Tja Tja bloggen

Erika här tänkte uppdatera er om våran nya praktikplats vilket just är Vaggan. Jättetrevligt kan jag lova er om man tycker om små barn, de är bara för söta. Idag såg vi en teater typ vilket vi inte fattade någonting av, det  var ju på litauiska hahaha. Vi trivs jättebra här och kan verkligen inte fatta att det är fredag imorgon :). Då ska vi bjuda Vaggan på tårta mumms, hoppas att de blir glada, har till och med skrivit ett tak kort på litauiska.

Sara skrämde nyss skiten ur Fia vilket i sin tur skrämde mig hahaha. 

Hade KING 

Inga nya händelser men mycket tårta!

Goddag!
Idag har det inte hänt speciellt mycket, vi gick till praktiken, eller Linnea var hemma, och där hände det inget speciellt. Jag och Sara fick sluta halv 11 och när vi kom tillbaka till lägenheten satte vi oss med våran powerpoint till redovisningen i skolan, och vi blev klara! Nu på eftermiddagen gick vi alla, utom Linnea, till Akropolis (köpcentrat) och köpte tårtor, 4 st vart det. Vi köpte även en hem till oss eftersom Sara och Linnea har fyllt år under tiden som vi varit här. Så nu ska vi snart gotta oss med det och litauisk tv som man inte fattar ett dugg av. Vi pratade även om att du skulle ha en yoga kväll så det kanske det också blir, vem vet. Snart drar vi oss hem till Sverige igen, det ska bli skönt att få komma hem!
/ Emelie & Sara

Frusen om tårna!

Idag fick jag klara mig själv igen, Emelie ligger här och snorar. blää! Idag när jag kom till "mina" små bebisar lekte vi lite & sedan fick jag mata en av de mista igen. Jag inte låta bli att tycka att det är ur mysigt när man har den där lilla knatten i famnen & man ser hur han eller hon blir tröttare och tröttare ju mer den smuttar på flaskan. Oh lille bebis, dock var det inte lika mysigt när man fick bebbe spya över halva handen, men sånt får man ta! Efter att lillen hade somnat så gott i min famn var det dags för gröt för de lite "äldre" barnen, jag matade en liten flicka som tillslut hade gröt i hela ansiktet och över hela strumporna. Hur kan det komma sig då undrar ni? Jo för varje gång jag hade stoppat in en sked gröt i munnen på mig började hon att skratta och det for gröt lite här och där. Mina gråa byxor är fulla av små gröt fläkar, men även detta får man ta. När det var dags för barnen att sova så fick jag gå in med en liten tjej i ett rum där hon skulle läggas. Skönt tänkte jag nu slipper jag kylan. Men icke. Jag fick informationen att vi skulle bytas av (jag och hon som har lite ansvar över oss) efter 20 min, okej tänkte jag. Då får ja stå ute max 20 min så det är  ju lungt. Ah tjena! Fick gå ut och där fick jag stå 1½ timme, trodde att jag skulle frysa tårna av mig. När en liten pojke hade vaknat tog jag in honom, och vad möts jag av? Jo all personal + sjuksköterskor satt och käka tårta. Och där ute hade jag fått stått ensamm och kall. Och de brydde sig inte utan att det var bara att gå ut igen tills alla hade vaknat. Snacka om att utnyttja arbetskrafen... Vid 12 sa hon "handledaren" du kan gå in, tack äntligen! Dock satt jag bara på en stoll där inne för att de flesta barn var med annan personal i andra rum. Jag tog då och bestämmde mig för att gå upp till avdelningen högst upp. Möttes av kramar av de små, det räddade min dag. Även vår handledare där var glad och se mig och satte mig genast i ett rum där jag fick leka :) En dag som var kall, mycket kall. / Sara

En av de minsta, sötnos!

Denna lilla kille har hur fina ögon som helst.
Jätte långa och fina ögonfransar med :)

På egen hand

Idag fick jag klara mig helt själv på avdelningen för Emelie ligger här hemma och är sjuk. Men inga problem tänkte jag det är bara att följa sin magkänsla och ösa. När jag kom dit på morgonen hade de en morgon samling (även för de riktigt minsta som var vakna). Det var hon kvinnan med den där jäkla tvärflöjten igen, vet inte om jag står ut att höra den en gång till! Uch! Det konstiga var att barnen på denna avdelning skulle klara av nästa samma saker som barnen på den översta våningen.. hmm. Alla kollade på henne som frågetecken när hon sträckte fram en bytta som de skulle slå på lika många gånger som hon hade gjort det, fattade barnen inge suckade hon och prövade med nästa. Då kom tanken "men lilla du barnen är 0-1 år vad tror du?". Fick mig en liten utskällning också när jag satt med ett barn och vi skulle gunga i sidled, och barnet var kanske ca 3 månader så jag ville ju inte gunga hur mycket som helst, vill ju inte att barnet ska bli yr! Men nej där hade jag fel magkänsla tydligen, här skulle det gungas ordentligt och rätt fort skulle det gå. Stela jag satt där på golvet och gungade sida till sida fortare och fortare, aj min rumpa! Sedan var det dags för samma gröt som igår, och sedan ut med barnen i barnvagnar. jag skulel klä på en liten pojke men personalen tyckte väl att jag var för långsam och snäll, när barnet rörde sig lite fick han en hård pet i magen av fröken och blev tyst. Jag satte på halsduken innanför, men fel igen, den skulle sitta utanpå så barnen såg ut som instoppade koldolmar. Väl ute med två andra personal som försvann rätt fort stod jag där, och jag stod, och jag frös. Efter ca 30 min får jag gå in, går in där personalen sitter och äter och fikar, hm finns ingen stol okej jag ställer väl mig i hörnet då. Fick sedan iallafall mata en liten knatte på 3 veckor, så jäkla mysigt. Satt där men den extremt lilla lilla pojken i famnen och han hade en nappflaksa i munnen kollade på mig med hans glittrade ögon och jag bara smälter. En helt okej dag även fast jag fick klara mig :) Hann även upp på den andra våningen och säga hej till de andra barnen vi var hos förra veckan, det var jäkligt kul när man möttes av en mega stor kram av favvo tjejej :) / Sara

Spädbarnsavdelningen

Idag var det första dagen för mig och Emelie på Spädbarnsavdelningen. När vi kom dit fick vi instruktioner att vi skulle vara precis som två mammor åt två pojkar vi blev tilldelade. Vi skulle mata, gå med dom och söva dom, okej tänkte vi detta klarar vi ju. Vi fick sätta oss i ett litet rum med dessa två små knattar och leka. Sedan var det dags för lite käk, mannagrynsgröt stod på menyn. Medans Emelie fick lite problem med sin lilla pojk som inte riktigt visste vad han ville, flöt allt på för mig. Vipps så var gröten slut, men pojken var lika glad ändå. Tack snälla för det ;). Sedan skulle jag och Emelie gå ut och ställa och söva barnen vi hade ca 8 barn i varsin barnvagn som skulle somna, barnen var allt mellan 0-1 år. När alla barnen somnade trodde vi att vi skulle få gå in, men icke där ute skulle hon och jag stå och hålla holl på barnen som sov som stockar... Efter lite mer än en timme började en efter en vaknade, Emelie gick in för att hämta personal. Vet ni vad hon möts av då? Jo personalen sitter där och dricker kaffe och har världens största fika bord. Ah men där ute har vi stått och frusit rumpan av oss, tack! Men hel nöjd efter dagen, dock kommer ju några frågor upp. Hur kan någon lämna ifrån sig dessa söta små varelser? Man har nästan lust att lägga dom innanför jackfickan och gå hem. De minsta på 3 veckor bara låg där och man kunde inte låta bli att tycka synd om dom. Men bättre att barnen är där än på något dåligt ställe. Nu blir det en eftermiddags lur för oss, för alla vi börjar bli små sjuka, snorgia, halsont, huvudvärk och nästäppa inte kul! / Sara & Emelie

 

Inte mycket gjort men ser framemot morgondagen

Hej där!
Idag kom jag och Sara hem kl 7 imorse efter en riktigt rolig natt med mycket prat och nya vänner. Vi vaknade igen halv tolv och gick då upp. Vi hade tänkt att gå ut en sväng idag men icke, båda två somnade i soffan till varsin film. Vi sov igen till ca halv sju sen satte vi på ugnen och körde in två pizzor, mumms! Nu har vi kollat och på film och ska nog snart lägga oss, vi är fortfarande trötta konsigt nog. Vi ser alla framemot morgondagen eftersom det är första dagen för Linnea, Fia och Erika på barnhemmet och första dagen för mig och Sara på spädbarnsavdelningen på barnhemmet, det ska bli riktigt kul!
Hoppas att ni har det bra i Sverige, vi ses om exakt en vecka nu!
Hejhej!

Lördag

Idag är en dag som känns lite bättre. Vi alla var upprörda efter går dagens händelser, dock är vi grymt stolta över oss själva att vi klarade det! Som vi har sagt - klarade vi det här klarar vi det mesta. I helgen är det marknad här omkring, vi går utanför våran grind och möts av hundratals människor som springer omkring, ger en kul känsla, dock känns det inte lika kul när alla kärringar knuffas och trängs. Kärringarna är alltid värst - på dansgolvet, i affären, på marknad, jaa de är helt galna. Vi alla har iallafall gått på marknaden idag och vi har också hunnit med att kolla film. Erika,Fia & Linnéa kollade någon skräckfilm medans jag och Emelie tittade på Top Gun :) Idag är det även Linnéas födelsedag - grattis tjejen. Detta firar vi med att gå ut och ta någon drink tillsammans. Saknar min hemma miljö lite grann men ändå trivs jag här på ett sätt. Trots att allt skiter sig konstant för oss så är detta ett minne förlivet som vi verkligen kommer ta vara på, iallafall jag. See you / Sara

Ett sista inlägg för idag

Och det är Fia igen, hahaha! Livet där hemma känns som något av en illusion måste jag säga, vi har inte varit här länge men man fokuserar så mycket på nuet att igår och i morgon inte existerar, eller jo. Morgondagen måste existera för då är det Linneas födelsedag! Hon tycker att jag & Erika ska sjunga för henne, på Litauiska.. Hahaha! Just nu känns allt faktiskt helt okej, vi är skittrötta allihoppa och sitter mest och skrattar åt allting. Jag Linnea och Erika har myst till en rulle och Linnea gick & la sig, jag och Erika gick in på hennes rum och våldgästa henne :D Hahaha, det är svårt att återberätta så det blir kul. Men det var på nåt sätt riktigt roligt, hon börjar bli trött på mig! Fniss

Ska försöka få med han i morgon så han kan sjunga för Linnea, på Litauiska ;) Då blir hon glad.

fy fan

aa hej. Fia som skriver, men talar för oss alla. Vi är så djupt besvikna på hela situationen, när vi valde namn för våran blogg så hade vi glimten i ögat - nu är den glimten långt borta. Känslorna är väldigt mixade och man känner att bristningsgränsen är nära, det är så jävla förbannat tråkigt att allt känns så dåligt upplagt. Ingen kan komunicera med någon och här befinner vi oss mitt i kaoset, vi får fånga en buss här och var och hoppas på att vi k ommer till rätt ställe för att då fråga ifall vi får komma in och ha praktik. Eftersom att ingen kan engelska så blir allt bara skit och vi vänder på klacken för att fånga någon buss och åkte åt helbvete vilse ännu en gång. Vi åker allihoppa till barnhemmet för att fråga ifall vi kan lösa situationen, då får vi skit för att situationen ser ut som den gör att ingen kan vara på sjukhuset för att det suger där. Ja, där står vi som en påse kattskit och ser dumma ut när vi får skäll för någonting vi absolut inte tänker ta på oss. Jag övervägde att publicera det här inlägget just för att det är så laddat, men det är väl bäst att ge hela bilden till er läsare.
Det slutade med att alla får vara på barnhemmet, Sara & Emelie får alltså ingen sjukhuspraktik utan ska istället få vara med bebisar. Jag & Linnea kände att vi verkligen ville vara på bebisavdelningen men när vi talade om det på barnhemmet så sa kvinnan vi talade med att så här får det bli, punkt slut. Med sänkta huvuden gick vi därifrån och allt känns bara.... tomt. Visst är vi glada att vi löste allting själva, men samtidigt så frestar det att kolla upp nästa flyg hem... / fia

Snö,Lera och ett jäklas liv

Idag när vi vaknade och kollade ut genom fönstret vet ni vad vi möttes av då? Ett rackarns snö oväder.... Dock har solen börjat komma fram nu igen, hoppas på att få komma fram till ett vår fint Sverige. Idag var det nog den jobbigaste dagen på barnhemmet. Jag och Emelie blev instängde i varsitt rum idag med två barn var. Det var inte vilka barn som helst, Emelie fick den älsta pojken med Downsyndrome som var hel vild där inne. Jag själv fick en tjej som har en cp-skada och en kille som bara älskar att testa ens tålamod. Jag trodde för en stund att han nästan skulle riva hela stället, och tjejen tyckte det var jätte kul att följa med på hans busigheter. Fick helt enkelt en kort stunds inre panik. Sa "no no" men vad hjälpte det? Så svårt när man inte kan språket. Sedan var det kex och godis time, de får tydligen godis varje dag. Hej tandtroll. Sedan skulle jag och Emelie sitta i ett rum och leka med lera som var stenhård och luktade äckligt. Vi fick ca tre barn i taget men ingen av barnen fattade vad de skulle göra med leran, vi försökte att visa, peka och göra.... Men nej det slutade med att leran blev kastad över halva rummet, barnskrik och nu satte dom allt vårat tålamod på prov. Men vi klarade det också! Riktiga survivors må jag säga. Nu sitter vi och kollar på varsin film och efter det ska vi hänga tvätt och handla. Vuxen poäng till oss!
/ Sara & Emelie

Utekväll & en tidig morgon

Vilken kväll vi hade igår! Jag och Emelie gick ut med Philipp (volontären från barnhemmet) och hans kompis, på krogen mötte vi upp 16 andra personer som var från olika ställen i världen. Vi satt och pratade, drack några drinkar, dansade och hade allmänt trevligt. Vi låg i våran osköna säng halv tre på morgonen. Klockan 07.30 ringde klockan, ojoj var den första tanken som väckte mig sedan hör jag Emelie "shit vad jag är trött", du är inte ensam tänkte ju jag haha. Men vi tog oss upp och vi tog oss till barnhemmet, men hmm ingen Philipp på bussen, de där tyskarna tål ju ingenting. Vi kom till barnhemmet och blev instängda i ett rum med två barn. Vi lekte med lego och myste runt. Vid halv tio tiden dök våran kära tysk upp, han tyckte att han behövde en liten sovmorgon, förstårligt! Klockan tio skulle vi tre, 1 personal och en annan svensk åka till frisören med tre av barnen. När vi satte oss i bilen klämde ena barnet Emelies hand jätte hårt, tanken slog oss att de kanske var rädda för att bli bort lämnade?? Stackare. Något som var helt galet var att barnen satt inte i några barnstolar utan de fick sitta i våra knän och vi fick hålla i barnen. Livfarligt!! Men väl framme hos frisören började barnen att gräva i alla leksaker som fanns. Första barnet som skulle klippas tog det cool lungt, men de andra tyckte alls att det var kul. De grät hur mycket som helst, en liten kille var jätte rädd för klippmaskinen. Nu sitter vi i våran lägenhet och har precis ätit och pluggat:)
/ Sara & Emelie

Nån random, Emelie,Jag, Phlipp

Våra små killar

Spännande

Inte alls lika spännande tyckte Litaruas

Lite läskigt var det allt